Här nedan kan du läsa om:

1. Om rasen.

2. Se hur de växer.

3. Tollarens utseende.

4. Farliga livsmedel för hundar.

5.  Utställningsresultats förkortningar.

6.  Farliga växter.

7.  Hundens tänder.

8.  Sjukdomar

9.  HD

 

 -----------------------------------------------------------------------------------------------------------

1. Om Rasen

Nova Scotia duck tolling retriever.

 

 

 

Nova Scotia duck tolling retriever  kallas också Tollare.

Rasen kommer från Nova Scotia i Kanada.

Det finns olika teorier om ursprunget.

Man har korsat in olika raser, bland annat chesapeake bay retriever, newfoundlandshund och förmodligen även irländsk röd setter – därav färgen.

Den första kom hit till Sverige 1984.

Idag finns ca 4000 tollare registrerade i Sverige.

Tollaren är den minsta av våra retrieverraser.

Tollaren är liksom alla andra retrievers en jakthund.

Den är framavlad att apportera döda och skadade fåglar.

Det som skiljer en tollare från de övriga retrievers,

är att de arbetar både före och efter skott.

Arbetet före skott kallas för tolling.

Arbetet före skott går ut på att locka änderna inom skotthåll.

Många tollare är ofta lite reserverade mot främmande människor,

men är du väl accepterad av tollaren,

så har du en kompis för livet.

Tollaren är en aktiv ras som vill ha mental stimulans för att trivas.

Tollaren är intelligent, lättlärd, älskar att arbeta, rolig, pigg,

glad, smart, lurig, intensiv, reserverad, envis, viljestark,

nyfiken, smidig och snabb.

Är du intresserad att lägga ner tid på din hund,

så kan du välja vad du vill, som du tycker är roligt.

En tollare kan du använda till allt.

Tex. lydnad,  jakt,  apportering,  räddningshund,

kantarellsök,  agility,  narkotika hund,

eftersök,  freestyle  mm.

Letar du efter en hund till bara promenadsällskap,

bör du välja en annan ras.

 

 

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

2. Se hur de växer

 

 

 

 

  

 

 

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

3.  Tollarens utseende

          Tollaren är en medelstor, kraftfull, muskulös och

proportionerligt byggd hund

     med medelkraftig benstomme.

         

Mankhöjden för tiken är 45-48 cm.  

Vikt för tiken ca. 17- 20 kilo.

      Mankhöjden för hanen är 48-51 cm.

      Vikt för hanen ca. 20-23 kilo.

                                                                  

                             Huvudet ska vara lätt kilformat,

                    skallen lätt rundad och kinderna släta.

                   Ögonen ska vara mandelformade,

               och färgen är bärnstensfärgade eller bruna.

                   Ögonlocksränderna ska ha samma färg som läpparna.

       Öronen skall vara trekantiga och medelstora

           och vara ansatta högt och långt bak på skallen.

Nosens färg är köttfärgad eller svart.

Halsen ska vara kraftig  och muskulös.

Bröstkorgen ska vara djup,

revbenen väl välvda och buken måttligt uppdragen.

Frambenen ska vara starka, raka och parallella.

Bakbenen ska vara muskulösa, breda och ge ett stabilt intryck.

Svansen ska ha en yvig tung plym.

Tassarna är simhudsförsedda och är väl slutna och runda.

 

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

4.  Farliga livsmedel för hundar

Lök

Av alla slag.

All lök i alla former innehåller Thiossulfat,

ett ämne som hundar inte kan bryta ner,

alltså lagras det i kroppen.

Thiosulfat förhindrar röda blodkroppar att bildas vilket leder till Anemi, blodbrist.

Hundar kan också bli akut förgiftade.

Det kan till och med vara dödligt om det ges i stor mängd,

eller i små mängder under en längre tid.

Rå äggvita

Innehåller Avidin som är en aminosyra vilken förstör Biotin som finns i äggulan.

Morot

Vid överdosering kan det relativt höga glykosvärdet leda till diabetes.

Rå potatis

Innehåller solanin och chaconin och är giftig

Bacon

Innehåller för mycket salt och för mycket fett,

vilket kan orsaka pankreatit hos hunden,

dessutom gör saltet att hunden dricker för mycket och kan drabbas av uppblåsthet,

som leder till tarmvred.

Avocado

Skal, kärna, löv och själva frukt är giftiga för hundar.

Det giftiga ämnet är persin, och har många symptom så som andningssvårigheter,

svullen mage, vätskesamlingar i bröstkorg och hjärta.

( Det är endast bekräftat att persinet påverkar hästar,

idisslare och vissa fåglar som strutsar,

men att vara på säkra sidan bör detta undvikas)

Vindruvor och russin

Kan ge njursvikt.

Så lite som sju druvor kan ställa till problem.

Macadamianötter

Bara några stycken kan ge skakningar

och ibland tillfällig förlamning i en hunds bakben.

Grönmögelost

Innehåller roquefortin, en svamp som hundar är känsliga för

och kan ge nervtoxisk effekt, skakningar m.m.

Saffran

Är giftig i större mängd.

Salt och saltvatten

Eller mat med mycket salt, t.ex. julskinka, det kan leda till förgiftning.

Fettet från julskinkan

Eller annat fett i stora mängder kan starta en inflammation i bukspottkörteln.

Choklad

Framför allt ska du vara försiktig med mörk choklad

eftersom den innehåller mer kakao.

Choklad kan också vara dödlig

om hunden får det i sig till och med en mindre mängd.

Rabarber stjälk och blast

Hämmar bildandet av röda blodkroppar,

innehåller oxalsyra som är ett svagare gift,

men i större mängd kan det vara potentiellt dödligt.

Banan

Kan leda till urinsten pga att den innehåller höga halter  magnesium.

Kaffe

Koffeinet i en kopp kaffe är en kemisk förening -

metylxantin- som kan ge höjd puls och orsaka slaganfall.

Godis och tuggummi

Som innehåller Xylitol gör att hundens blodsocker sjunker

och kan ge hunden kräkningar följt av svaghet, svårigheter att gå,

kollaps ooch slaganfall till följd av detta!

En hund på 10 kilo som har fått i sig 2-3 tuggummin,

kan uppvisa symptomen.

Om man vet att hunden ätit något med xylitol

kan man ge den socker för att motverka att blodsockret sjunker,

men veterinär bör kontaktas.

Mjölk och mjölkprodukter

Innehåller  kalcium. Hos valpar av stora raser,

dvs raser som har en vuxen vikt över 25 kg,

bör man inte utfodra med mjölkprodukter

eftersom ett förhöjt kalciumintag kan öka risken för tillväxtproblem.

 

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

 5. Utställningsresultats förkortningar 

 

junkl = juniorklass 9-15 månader
junkk = juniorkonkurrens
jkl = jaktklass 15 månader - (2000-01-01)
jkk = jaktklasskonkurrens (2000-01-01)
ökl = öppen klass 15 månader -
ökk = öppen klass konkurrens (2000-01-01)
chkl = championklass
vetkl = veteranklass
bhkl = bästa hanhundsklass
btkl = bästa tikklass
avelskl = avelsklass
uppfkl = uppfödarklass
BIR = Bäst i rasen
BIM = Bäst i motsatt kön
Cert = Certifikat
Ck = Certifikatkvalitet
Hp = Hederspris
CACIB = Certificat d'Aptitude au Championnat International de Beauté
R-CACIB = reserv-CACIB

 

Äldre klassbeteckningar

ukl = unghundsklass 15-24 månader (före 2002-01-01)
ukk = unghundskonkurrens (före 2002-01-01)
bpkl = bruksprovsklass (före 1997-01-01)
jpkl = jaktprovsklass (före 1997-01-01)
bkl = bruksklass (1997-01-01 - 1999-12-31)
skl = segrarklass (före 2000-01-01)
chkk = championkonkurrens
senkl = seniorklass
senkk = seniorkonkurrens
vetkk = veterankonkurrens

 

------------------------------------------------------------------------------------------------------

 

6.  Farliga växter.

 

Många trädgårdsväxter är giftiga

Här är några som hör till giftväxterna

 

Äkta stormhatt, julros, idegran, änglatrumpet, digitalis, spikklubba, gullregn, tidlösa, buxbom, lagerhägg, tuja, liljekonvalj, potatisväxter, oleander, rhododendron, riddarsporre och belladonna.

 

Mindre känt är kanske att även hästkastanjen,

som många hundar älskar att leka med,

är mycket giftig, speciellt i omoget tillstånd.

 

Symtomen skiljer sig beroende på vilket gift det handlar om,

men de visar sig oftast i form av kramper, medvetanderubbningar,

chock, dreglande, kräkningar, diarré och oro eller rastlöshet.

Vanligtvis leder redan små giftmängder till förgiftning hos hund eller katt.

Speciellt farligt är det för kattungar och valpar.

De är ju väldigt nyfikna och leklusten gör att

också växter är mycket intressanta att undersöka.

 

Innomhusväxter

 

• Julstjärna:

  Hela växten är giftig och orsakar kräkningar och diarré. Symtomen är i de flesta fall lindriga.  Men även svullnad och sväljsvårigheter kan förekomma.

• Mistel:

  Bladen och bären är giftiga – kan orsaka diarré och kräkningar.

• Amaryllis:  Hela växten är giftig – orsakar kräkningar och diarré

• Hyacint: Framförallt löken är giftig – orsakar kräkningar och diarré.

• Tidlösa: Hela växten är giftig – Orsakar kräkningar, blodig diarré, cirkulations- och andningsproblem. Förgiftningen kan påverka njurarna.

• Julros: Hela växten är giftig.

• Tazett: Hela växten är giftig, framförallt löken – orsakar kräkningar.

• Fredskalla  giftig för hund och katt – den har en irriterande växtsaft.

• Påskliljor bör hållas gömda för hundar och katter! Löken är extra giftig – den innehåller ämnen som ger magbesvär.

• Azalea  kan ge hundar och katter sveda i mun och svalg, samt magbesvär.

• Liljekonvalj är mycket giftig för hundar och katter. En mycket liten mängd av växten kan ge upphov till sår i munnen och problem med matsmältningen. Vid stora mängder finns det risk för hjärtproblem.

• Liljor är ofarliga för hundar, men är livsfarlig för katter. Om katten äter av blomman kan det i svåra fall orsaka njursvikt och det kan leda till kattens död.

• Tulpaner är oerhört vackra, men tyvärr är de giftiga för djuren. Tulpaner kan orsaka kräkningar, magsmärtor och salivering.

Kom ihåg att ställa giftiga växter oåtkomligt för din hund och katt, eller gör det enkelt för dig och ta inte hem några giftiga blommor. 

 

 

 

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

 

7.  Hundens tänder

 

 

När valpen föds är den tandlös.

Men själva tandanlagen har redan bildats i käken tidigt under fosterutvecklingen.

När valpen är ca 3 veckor tittar den första tanden fram och det brukar sammanfalla med att tikens mjölkproduktion börjar avta. Under ett par veckors tid kommer nu totalt 28 mjölktänder att växa ut, 14 stycken i överkäken och 14 stycken i underkäken.

Mjölktänder är sylvassa, det gör riktigt ont att bli biten av dem.

Men det finns en orsak till detta. Vilda hundar stöter upp halvsmält föda till sina valpar.

Denna föda innehåller ofta segt kött, muskelhinnor och hud och valparnas sylvassa tänder bearbetar detta till smala remsor som är lättare för kroppen att tillgodogöra sig.

När valpen är ca 4 månader börjar bytet mellan mjölktänder och permanenta tänder.

. De första tänderna som ramlar ut är de längst fram i överkäken.

Underkäkens tänder brukar komma straxt efter.

När hunden är sex månader brukar de mesta av de 42 permanenta tänderna ha vuxit ut.

 

Incisiver (framtänderna)

Längst fram i käken sitter incisiverna, sex uppe och sex nere.

De skär upp huden på ett bytesdjur eller fosterhinnan vid valpning.

Hunden använder ofta dessa tänder att gnaga av kött från ett ben eller att klia sig med.

En incisiv är utformad som en mejsel och tanden har bara en rot, men den roten är två till tre gånger längre än tandkronan så den sitter väldigt stadigt i käkbenet.

 

Canin (hörntänderna)

Canintänderna är fyra, två i överkäken och två i underkäken.

Det är hundens längsta tänder, tänderna brukar kallas ibland för ”huggtänder”.

Dessa tänder används främst att gripa tag i, hålla fast och döda ett bytesdjur genom att klämma ihop bytets strupe.

De är en viktig markering i hundens språk, genom att visa sina stora tänder kan de sätta sig i respekt.

Det är också dessa tänder som ofta används vid hundslagsmål och kan göra djupa sår hos  motståndaren.

Canintändernas rot är ungefär fyra gånger längre än tanden och går långt bak i käken. Fästet är så starkt att det utan problem kan lyfta hela hundens vikt.

 

 Premolarer (främre kindtänder)

Premolarerna längst bak är tuggtänder och har därför också en kraftigare tuggyta än de främre som främst används för att greppa med.

P1 har endast en rot och denna tand kan hunden klara sig bra utan.

Ju längre bak i munnen premolaren sitter desto större funktion har tanden.

P2 och P3 har två rötter och P4 har tre rötter i överkäken och två rötter i underkäken.

P4 är den största tanden i överkäken och den näst största i underkäken.

 

Molarer (bakre kindtänder)

Molarernas uppgift är att mala och krossa födan och de har därför en stor tuggyta. Molarerna i överkäken har tre rötter och de i underkäken har två rötter.

Den första molaren, M1 är den största tanden i underkäken och tillsammans med den största premolaren i överkäken (P4) kan en medelstor hund kan lätt krossa lårbenet på ett rådjur. Dessa två tänder kallas ofta rovtänderna.

 

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

 

8.  Sjukdomar

 

PRA

PRA är ett samlingsnamn för en grupp likartade ärftliga ögonsjukdomar som drabbar ett flertal raser (108 st). Hos hundar med PRA sker en successiv förtvining av näthinnan och dess synceller. De sjuka hundarnas syn försämras gradvis och till slut blir de helt blinda. Det finns inget bot eller behandling av sjukdomen. PRA är ingen smittsam eller dödlig sjukdom och den är inte heller smärtsam för hunden.PRA är en förkortning av:
Progressiv = sjukdomen inte dyker upp färdigutvecklad utan symtomen ökar efter hand.
Retinal = betyder ögats näthinna.
Atrofi = betyder förtvining. Blodådrorna i näthinnan förtunnas och förtvinar vilket gör att näthinnans funktion blir sämre och sämre.
Symtom Det tidiga tecknet på PRA är att hunden får nedsatt syn till en början i skymning och mörker. I ett senare blir pupillerna större än normalt och kan i viss belysning ge ett ökat återsken från ögonen. Hunden kan med tiden få svårt att se även i dagsljus. Tiden för denna utveckling kan variera mycket, från några månader till flera år. Hos tollaren debuterar sjukdomen i de allra flesta fall när hunden är 5 år eller äldre.
Hundar med PRA kan leva ett ganska normalt liv i sin hemmiljö, dels för att synen är inte hundens primära sinne och dels att hunden hinner anpassa sig under perioden då synen försämras.
Diagnos Det vanligaste och enklaste sättet att konstatera PRA är ögonlysa hunden.  Hundar som ska användas i avel ska ögonlysas före parning. Ögonlysningen får inte vara äldre än 1 år vid parningstillfället. Det går också att avgöra om en hund är fri från anlaget eller inte med hjälp av ett blodprov, sk DNA-test. Genom att DNA-testa kan man också se vilka hundar som är anlagsbärare vilket är till stor hjälp i avelsarbetet.
Ärftlighet Den generella formen av PRA har en regelbunden, recessiv arvsgång. Detta innebär att PRA uppkommer endast om dubbla sjukdomsanlag finns i hundens arvsmassa. Hunden måste därför ha fått sjukdomsanlag från båda föräldrarna, dvs ett sjukt anlag från varje förälder.Har hunden bara fått ett sjukdomsanlag uppkommer PRA däremot inte. Men denna hund kan mycket väl vara en frisk anlagsbärare och nedärver sjukdomsanlaget till en del av sina avkommor. Eftersom de dolda sjukdomsanlagen inte syns, kommer inte en frisk anlagsbärare att avslöjas förrän PRA upptäckts hos avkomman! Om två friska anlagsbärare paras kan således en del av avkommorna få PRA, en del av avkommorna vara friska anlagsbärare och slutligen kan den del av avkommorna vara helt friska. Anlagsbärarna har därför stor betydelse för sjukdomens spridning och är orsaken till att PRA ibland oväntat uppträder efter flera fria generationer.En konsekvens av den recessiva arvsgången är att båda föräldrarna och alla avkommor till en hund med PRA bär på anlaget för sjukdomen. Tollaren ingår i SKK:s hälsoprogram vilket innebär att följande gäller: Central registrering av testresultat. Frivilligt gentest av avelsdjur. Hundar kan förklaras hereditärt fria. Hundar med PRA får inte användas i avel. Anlagsbärare får användas under vissa förutsättningar.

Källa:
www.skk.se
Hundens sjukdomar - Birgitta Wikström

 

 

 

Degenerativ encefalopati (DE)

En ny sjukdom har diagnostiserats för tollare. Det är en neurologisk sjukdom som har fått namnet: Degenerative encephalopathy (på svenska Degenerativ encefalopati) eller Degenerative encephalopathy with sleep disorder and caudate necrosis för att vara helt korrekt.
Detta är en sjukdom som gradvis blir värre och till slut får hunden avlivas på grund av de tilltagande symptomen. Den är med största sannolikhet ärftlig med en enkel recessiv arvsgång, dvs samma nedärvningsmönster som t ex PRA. Det innebär att det är ett enda genpar som styr sjukdomen och att en sjuk hund måste få genen av båda sina föräldrar. Om två bärare av sjukdomen paras så blir statistiskt sett 25% av valparna sjuka, 50% blir anlagsbärare och 25% blir normala.

Sjukdomen är dramatisk. Den orsakar nedbrytning av vissa områden i hjärnan som leder till motoriska problem som rörelsestörning, inlärningssvårigheter, svårt att koncentrera sig och koordinera sina rörelser. När hunden sover får vissa hundar mycket kraftiga ryckningar i hela kroppen, andra kan ha ett väldigt upprätt simsätt (bör dock inte förväxlas med den simningsovane tollarens simförsök). Hundarna kan också få beteendeförändringar i form av aggression, både mot hundar och människor.

Forskningen har letts av University of Missouri i USA och de har upprättat en hemsida för att informera tollarägare och uppfödare om sjukdomen. Du hittar den här: http://www.caninegeneticdiseases.net/toller

(Källa: tollarklubbens hemsida)

 

 

 

Tollarsjuka

Tollarsjuka är benämningen på två olika immunologiska sjukdomar med olika symtombild och som drabbar hundar av olika åldrar. Sjukdomarna förekommer även hos andra hundraser, men är vanligare hos tollare än hos andra. Det är ovanligt att en hund under sin livstid drabbas av båda sjukdomarna även om det förekommer. Nedan följer en beskrivning av de två sjukdomarna.

 

 

Hjärnhinneinflammation/meningit (Steroid responsive meningitis arteritis, SRMA)

SRMA är en typ av hjärnhinneinflammation som drabbar unga hundar, vanligtvis är de 6 till 18 månader vid insjuknande. Symtomen, som ofta uppkommer mycket akut, är feber, nacksmärta och nedsatt allmäntillstånd. Hunden upplevs ofta som mycket stel och vill inte röra på sig. Diagnos ställs med hjälp av ett ryggmärgsvätskeprov som visar tecken på inflammation, dvs en ökad reaktion från immunförsvaret med ökad mängd celler i provet. Däremot saknas tecken på infektion såsom tex bakterier. Även blodprov brukar visa tecken på inflammation. I vissa fall kan en trolig diagnos ställas endast utifrån typiska symtom och ålder på hunden. Orsaken till sjukdomen är inte helt klarlagd men ett överaktivt immunförsvar bidrar sannolikt.

Sjukdomen behandlas i första hand med kortison. Ofta behöver men behandla med höga doser i början, vilket kan medföra en del biverkningar. Behandlingen måste oftast pågå under flera månader, men i successivt nedtrappande doser. De allra flesta hundar svarar bra på behandling och prognosen på sikt är god, däremot är det vanligt med återfall av sjukdomssymtom upp till cirka tre års ålder.

 

 

Reumatisk ledvärk (även kallad SLE-liknande sjukdom eller Immune mediated rheumatic disease, IMRD)

Reumatisk ledvärk eller IMRD drabbar lite äldre hundar jämfört med SRMA. De flesta hundar är 2 till 6 år vid insjuknande. Symtomen kan komma smygande eller komma mer akut. Det vanligaste symtomet är stelhet efter vila. Hälta från olika ben/leder, svårighet att resa sig, gå i trappor och hoppa i/ur bilen är också typiska symtom. En del hundar är allmänpåverkade och kan ha feber. Ibland förekommer symtom från huden och andra organ, även om det är mindre vanligt. Graden av symtom varierar från hund till hund, en del har en lindrig form av sjukdom och andra har mer kraftiga symtom.

IMRD är en autoimmun sjukdom, vilket betyder att kroppens immunförsvar felaktigt angriper den egna vävnaden. Diagnos ställs utifrån typiska kliniska symtom, uteslutande av andra sjukdomar som kan ge liknande symtom och med hjälp av ett antinukleärt antikropps (ANA) test. Behandlingen varierar beroende på hur kraftiga symtomen är, men de flesta drabbade hundar behöver, i perioder eller kontinuerligt, behandlas med kortison. Sjukdomen är kronisk och vissa hundar blir aldrig helt symtomfria även om många svarar bra på behandling. Ofta kan dock hunden må bra och ha en aktiv livsstil trots sin sjukdom.

IMRD liknar på flera sätt den autoimmuna sjukdomen systemisk lupus erythematosus. (SLE). Det vanligaste symtomet vid SLE är ledsmärta men typiskt för SLE är att även andra organsystem är påverkade av den autoimmuna reaktionen.

 (Källa: tollarklubbens hemsida)

 

 

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------